Em Bi Kej

Du börjar med att ta the Skytrain till Siam, sedan byter du och åker till ändhållplatsen på den andra linjen. Det är National stadium. Där går du av, gå bakåt i tågets färdriktning och sedan ned åt höger. Det finns en gångbro som leder in i en stor byggnad. Du kommer in i ett slags varuhus. Rätt snart ska du ta av åt vänster, in genom en portal. Gå in genom den.

Rätt snabbt ser du någonting du velat ha sedan flera år som nu finns framför ögonen på dig, och kostar 30 kronor. Typ 300 kronor mindre än hemma. Du handlar. Ganska nöjd går du vidare in i någonting som du inte riktigt kunnat föreställa dig. Ord som dyker upp är MAZE och VORTEX, kanske också MALSTRÖM.

Du sugs in och är snart förlorad i en tredimensionell labyrint där allt är likt och olikt. Olika saker till salu, massor av människor som vandrar runt. Olika nivåer av smycken, kläder, tyger, möbler, prylar, elektronik. Någon sorts ordning där saker som liknar varandra finns i samma del av denna kommersiella galax.

Man måste hela tiden röra sig för att inte fastna. Vad var det nu jag skulle ha?? Det finns så mycket av allting att man på något sätt blir avtrubbad, domnad och vandrar runt, uppåt , åt olika väderstreck. Man har en idé om att man sett något tidigare under dagen som man nu är lite sugen på.

Problemet är att du inte hittar tillbaka, du kommer till samma ställe om och om igen. Dom ropar efter dig och vill sälja en klocka. Du vandrar vidare. Du har gått förbi här flera gånger tidigare och vill bort, åt något annat håll. Kanske upp? Eller var det ner? Du tittar på klockan och förstår att nu har du gått runt i två timmar egentligen utan mål eller kanske du söker efter den där lilla väskan? Eller skärpet du såg i det andra ståndet du tittade in i. Du vet hursomhelst inte var du är. Knappt heller vem du är eller vart du ska. Du är helt förlorad. I ett försök att få tillbaka någon sorts kontroll och orientering åker du i olika rulltrappor uppåt. Du hamnar på en nivå där det säljs mobiltelefoner och annat elektroniskt. Tänk dig tre fotbollsplaner med  små glasdiskar packade med Nokia och Iphone och Blackberries . Du ser inte från ena änden till den andra. Och fullt med folk. Och du börjar gå, och när du tittar på klockan igen är den 1600 och du ska vara tillbaka på Baan Yoshwadi klockan 17, och det är fortfarande ett par saker du inte har köpt. Nu kommer en lätt yrsel.

Efter ett toalettbesök och en Mangosmoothie sittande på en låg pall känner jag mig starkare. Jag klarar att resa mig upp. Följer skyltarna mot utgången köper det jag måste ha och kommer till slut ut.

Vad var det egentligen som hände? Tiden och rummet förvrängdes.

Som vid ett svart hål.

Kommersens epicentrum.

/p