Last man standing på Ko Mak

Sista kvällen med gänget blev cocktail och middag på Mahaktane på andra sidan efter en dag vid poolen och långsnorkling på husrevet. Efter lite rekande längs bygatan och stranden konstaterade vi att det var bäst där vi hade varit förut. Marten och Sorin beställde ett assortement av barbeque, drinks & beers. Solen gick ner igen. Vi var alla lite i separationsfasen, och i ett försök att pigga upp oss undrade Marten var gay baren var? Michael konstaterade torrt: "We are the gay bar". Så vi tog vårt pick och pack och drog över till oss och öppnade den. Pigga promenerade över berget, vi andra tog en transport som dog efter tre minuter. Föraren fick igång den en gång till, och den rullade hundrafemtio meter in på en "bensinmack", där den tvärdog. Bensinmacken var "indisk", ett skrotupplag i blått sken med en massa obeskrivbart meck, två tunnor bensin, med konstiga behållare på. Killarna gick runt med cigg i munnen och letade efter tanklocket på bilen... Vi flyttade oss lite oroligt en bit därifrån. Efter några minuter kom en annan transport och körde hem oss.

Efter att the travelleing gay bar lämnade ön, har en finsk yogagrupp på 75 personer invaderat vårt ställe. Vi som är kvar, (dvs vi och Janet) känner oss klart i minoritet. Men vi håller hög profil och fortsätter våra cocktails, nu på vår veranda.

Idag blev det då av: Snorklingturen!! Kl 09:00 bar det av, Vi blev hämtade och skjutsade till ett tyskt dykcenter, där vi plockade upp några tyska dykare och en hyperaktiv svensk barnfamilj. De hade varit här lika länge som oss och varit på flera snorkelturer, fisketurer, elefanttrekking på Ko Chang, osv...

Och vad har vi gjort de här nio dagarna? Poolen, havet, gay baren...
I alla fall var det suveränt att komma ut på havet! Vi åkte till ett nationalparksområde med en miljard andra snorkel och dykbåtar men det var både fina koraller och en massa fisk! Vi åkte ut med en rejäl fiskeskuta vars kapten hette Rom och var en stadig kille som inte gick någonstans utan sin båt. Vi var i trygga händer med tyskarna som inte lämnar något till slumpen. (Det är konstigt hur ens inställning till tyskar har förändrats genom åren av resande. Från hatobjekt, till trygghetsobjekt. De är alltid först och kommer som nakna hippies och tar över de finaste stränderna, sen börjar de längta efter tyskt bröd och något att göra, och plötsligt dyker det upp German bakerys över hela världen och dykcenter.. Vem  kan klaga på det?).


Tillbaka, kraftigt utblåsta och anfrätta av sol och salt, slängde vi oss i poolen. Sen blev det sista drinken på verandan, (vi tömde den sista slatten Absolut, och åt det sista av snacksen), innan middagen. Med drinken blev det pedikyr, Janet hade ett fantastiskt blått nagellack från London som nu jag och Stella är pyntade med. Så vi åker till Kambodja i blåa naglar...

I morgon är det resdag. Först speedbåt till Laem Ko Lang, sen taxi med okänd fem timmar till Bangkok... Tur att jag redan har övat djupandning. Nedräkningen har börjat. Först Bangkok, sen Kambodja, och så lite Bangkok igen, sen HEM!!

/C